Ena stunden är du fast i ett ändlöst hål av “Earth Tone Minimalist Interior” på Pinterest … och sen får du äntligen lägga till “Baby Room” i sökningen.
Det är här jag traskar in – med tyg och prasselplast i högsta hugg!
Jag heter Sandra, och jag är slöjdläraren som sadlade om till online-entreprenör för att hjälpa dig göra verklighet av din “Baby DIY”-Pinterestboard.
Wow, du ska *äntligen* bli mamma!
Och i samma takt som reklamen i ditt instagramflöde blir allt mer babyrelaterad fylls även din to-DIY-lista med massa gosiga bebisprojekt.
Babynest, snuttefiltar och babyplagg känns plötsligt som det enda rätta att DIY:a, och häromdagen kom du på dig själv att ha scrollat till *typ* botten av “Cute Earth Tone Woodland Nursery” -flödet på Pinterest. 🤭
Jag förstår dig till 100%! Been there, done that!
Och vet du – jag tycker det är precis det du ska göra just nu! <3
-
Dagdrömma. Längta. Förbereda. Boa. Allt sånt som får det att pirra till lite extra i magen.
För visst är det något alldeles speciellt med att vänta och längta med hela sitt hjärta efter något man inte riktigt kan sätta fingret på.
Att vänta och längta efter någon man aldrig träffat men redan älskar så mycket att det gör ont. 💛
För mig var en väldigt stor del av förberedelseprocessen inför mammalivet att få göra saker till min lilla bebis i magen.
För att få göra saker till bebisen man går och längtar efter gör allt sååå mycket mer verkligt.
-
Jag menar; wow – tänk att du snart får stryka fingret längs kinden på en sovande bebis i ett babynest du sytt helt själv.
Och tänk att du snart får gosa med en nybadad bebis i en handduk du sytt helt själv.
Och tänk att det snart kommer ligga ett litet knyte under babygymmet som faschinerat ser på de dinglange leksakerna som du sytt 👏🏼 helt 👏🏼 SJÄLV. 👏🏼
För visst är det något med egensydda babysaker som bara “hits different” - eller hur?
Jag sydde en massa saker till Maja redan innan hon föddes …
…och nu brinner jag för att visa andra mamas (precis som du) hur man gör!
Har du redan fyllt bebisens garderob med stickade plagg och nånstans i bakhuvudet tänkt att du kanske skulle ta och sy ett babynest också?
Men bara att säga ordet “sy” får dig att flashbacka till högstadiet (för det är typ då du senast rörde en symaskin) och känslan av “det där kommer nog inte bli så snyggt” kommer krypandes...
Vet du, jag fattar! För bara några år sedan gick jag runt och tänkte att stickning och virkning var det jag var bra på och att symaskiner inte var min grej.
Mina kurskompisar från “grundkurs i textilslöjd – obligatorisk kurs för lärarstuderande” kan intyga att jag hade panik i ögonen när vår lärare plötsligt presenterade en sömnadsuppgift istället för en stick- eller virkuppgift. (helt ärligt skulle jag hellre ha stickat en 30 meter lång halsduk i slätstickning än sytt nånting!)
För sömnad var ju som sagt inte min grej, och den här stackars lilla uppgiften skulle vara det som sänkte mitt vitsord från skitbra till “bara bra” … (men det där med skolprestationsångest tar vi en annan gång 🙈)
Men vet du vad som hände när jag väl var tvungen att sätta mig vid symaskinen och bara börja?
Det blev ganska bra!
Det jag sydde då såg inte alls ut som den chockrosa hoodien med sneda sömmar och vita muddar jag sydde i högstadiet!
Vet du varför?
Jag svalde min stolthet, vågade be om hjälp, och bara satte igång.
(Och dessutom var jag ju inte 13 längre, så jag hade lite bättre koll på typ färgkombinationer och att ett tyg som inte känns bra när man har det i handen inte heller kommer kännas bra att ha på sig … hehe)
SEDAN DESS LEVER JAG EFTER MOTTOT: